adamochelias

Johannes påminde oss om alla trevligheter som kommer med rumsbytet på lördag.

Fredag: Utflyttningsfest
Lördag: Inflyttningsfest
Söndag: Sova

Igår pratade jag med kinesen Du Pei som bor här i kollektivet. Han har helt klart uppfattningen att jag är korkad ung man som inte lär sig någonting om världen. Min engelska är inte så bra men vill inte tro att det är det. Den är ju inte så dålig heller. Han är Hankines och kommer från "North-west" vilket betyder inte norr om Tibet utan i mitten typ. Det var i alla fall inte ovanför Tibet. Vi pratade om vilka som kinamuren var uppbyggd för att hindra tillträde. Dessutom försökte jag ta upp problemet i Xinjiang(?) där tusen tals människor (asiater) har dött i uppror. Vet inte om han inte ville prata om det eller om man bara tog in nyheter gällande oljeplattformsdesign. Det är nämligen det han jobbar med. Möjligen tidigare nämnt. Han kan komma hem kl 2300 en lördag och haft ett beting på jobbet. Bara för att han är kines kan de ju inte köra med honom! Hallå!

Idag iaktog jag att alla har två skåp, inte ett eller tre utan två skåp var på jobbet och inte vad som vore plausibelt att ha i ett omklädningsrum för arbetare i en småstad i ett industrialiserat land nämligen var sitt skåp. Anledningen till det är förstås att maskinerna tar över fabriken. Varför ska en människa sätta på korkar och få fet timlön om en maskin kan göra det och det enda man behöver är lite tryckluft. Det är lite trgiskt att sitta där, i omklädningsrummet och tänka på hur många arbetare som har gått in och ut genom de dörrarna och hur många svettiga kroppar som har svalkats i de duscharna med snart helt gult kakel.

Nästa vecka börjar jag och Örnen jobba på samma skift! Detta på grund utav att jag ska köra en maskin helt själv, tvåhundrasjuan. Det känns mycket bra att ha blivit befodrad från locktestare till arbetare.

/Ödlan

Jag var i Oslo och irrade runt i helgen och natten. Vigelandskulpturerna var mycket bra konst.

José, 60+, på jobbet kommer från Spanien, La coruna och har i ganska många år nu bott i Norge. Han har berättat för mig att han reser mycket. Mest Cuba och London. När han är i Cuba röker han cigarrer och träffar jenter som han uttryckte sig. Han har sätt mycket. Varje gång det regnar retar han alla norrmän för att de aldrig har sol här. Igår på morgonen var det disigt och solen tittade fram något, inte mycket på den annars vita himlen. José säger: "Tittta! Det där har ni aldrig sätt här i Norge" och pekar på eldklotet. Han glömmer visst att han själv väljer att bo här varje dag och morgon och natt och kväll.

Burk kommer, känn om locket sitter på, burk kommer, känn om locket sitter på. Man behöver inte tänka så mycket. Oftast är jag min egen jukebox genom att komma på en låt och sedan sjunga den för mig själv. Idag har menyn varit barn-inspirerad åtar som bland annat Kalle kotte och Sailor moon. Annars har jag i ren slentrian visslat igenom The bright side of life. Underbar låt.

När någon har dragit ut sladden till jukeboxen, kanske Per, så uppkommer en överslaghandling. Jag börjar ivrigt följa rullbandet med blicken. Det slingrar sig som en orm. Äcklig rörelse. Plötsligt kommer en färgfläck följt av en repa. Jag börjar hålla koll på utstickaren och gör så att inga burkar hamnar på den. Till vilken mening? Om det blir fel på maskinen måste jag se vart fläcken är och sedan hålla koll på den när jag sätter ingång maskineriet. Ibland tappar jag bort den och blir rädd.

En gång när jag inte jukeboxade eller befann mig bakom porten gjorde jag ett empiriskt expriment. Jag testade om jag kunde sova med hjärnan samtidigt som kroppen kände om locken satt på burkarna. Det väntade resultatet skulle förstås vara att jag inte kunde slumra till. Utgången av exprimentet blev över förväntan för de som vill sova på jobbet. Jag uppnådde sådan pass ro att jag tyckte det var jobbigt att öppna ögonen efteråt. Pause!

Liknande expriment om än inte lika empiriska har gjorts av både mg och Örnen. Då gick undersökningen ut på att testa om det över huvud taget gick att sova på jobbet. Det gick bra.

Jag har också utformat en modell för när det är som bäst att jobba på Jotun det vill säga när tiden går fortast. Den utgår från akilleshälens förskjutningar och styrka. Maskinen består av många sektioner. En fyller, en etiketterar, en sätter på lock och så vidare. Det ingår också människor i denna maskin men jag väljer då att kalla den en enhet av rent humana skäl. Om man själv är akilleshälen när man till exempel lastar på burkar blir jobbet stressigt och tiden går visserlige fort men man blir fort slut i kroppen också. Om någon del av maskinen är akilleshälen blir det för det första kö på andra ställen och för det andra mycket långtråkigt för arbetaren vars arbete minimeras. Glo in i väggen. Det bästa är således att det inte finns någon stark akilleshäl (för finns gör den alltid, någon/t är alltid sämst) utan utan allting är medelmåtta. Lagom. Landet. Det är då man kan komma då man kan komma på vad man ska skriva i bloggen när man kommer hem och utföra olika expriment som sällan leder till någon utveckling.

/Ödlan

Man kommer in i en speciell rytm när man jobbar kvällsskift. Det finns inte under någon tid i vardagen motivering till att vara fräsch och fin. På förmiddagen behöver man inte duscha för då ska man ju ändå bli svettig på jobbet. Efter jobbet kan man inte duscha för då blir håret blött och torkar inte på ett halvt dussin timmar. Kan inte sova med blött hår. Kontentan av det här är en doft som jag gör allt för att slippa.

På mitt skift jobbar det många look-alikes. Hovar, min arbetsledare idag ser tillexempel ut som en blandning mellan Fares Fares och Kristoffer Mattsson, Look-alikes till både Obelix och Asterix finns också representerade. Obelix heter Arne och sticker ut från den norska mängde med att ha skrållande R. Syd-R, som jag, ibland. Och Asterix vet jag inte så mycket om förutom att han ser ut som asterix. Sist men inte minst finns en look-alike till min barndomsvän Johannes Granlund från Skövde fast 35-40 år äldre.

Örnen fyndade en talvla idag för 10NOK.

/Ödlan

Det hade varit kul om ni kom ihåg mig, både i Närke och i Stockholm. Jag är i alla fall kvar i den gamla fria nord. Stackars de sista drömmarna som längtar hem och berättar sagan om en fantasi. Det är lång väg hem över gränsen och det är inga tvivel om att gråa dagar mångfaldigar de tomma stegen. Jag behöver ingen pacemaker för att fånga en fjäril men man måste vara två. Även fast detta är nästan perfekt tar det aldrig riktigt slut. Jag vill hålla ett försvarstal till en idiot om att alla har fria vägar ut, under månen. Sen, när mitt timglas är färdigt för vändning är det visst nån som är tillbaka. Alltid åt samma håll, brustna hjärtans höst övergår till en vinter över ån, man upplever en vårdag i december och får en pollenchock och ser ett stjärnfall. Om igen till du bara kan se dig om. Men det är inte för kärlekens skull änglarna kommer det är för de som hugger i sten för det är tanken som räknas.

Och Kniv-Einar spelar smurftechno på gatuplan.

/Ödlan

Örnen stötte på ett par på Manpower, svenskar, som han böt nummer med. Varför de gjorde det är ointressant. Är det det? Är en ganska rolig historia trots allt. Terror är här och vi tre tog en och annan kall på en klippa igår kväll. Underbart mysigt. Umgängeslysten är jag inte längre och det känns bra. Vi har vänner.

Imorse spelade vi fotboll som tidigare nämnts och som är sådant som vi arbetare gör. Alla kämpar för varandra. Jag och Örnen lyckades göra mål efter mycken förfluten tid när Örnen skjuter från hela den relativt långa fotbollsplanen, om man skulle jämföra med en innomhushall eller juniorplan. Krysset. Vi blev älskade av alla andra arbetare och vi hoppade och kramades i en stor ring. Sedan tog vi en kall i bastun och folk berättade om sina misslyckade förhållanden som de inte kunde göra något åt och jag tänkte att det kan ni visst. Jag sa inget.

Typ.
/Ödlan

Min lillasyster fördriver mången timme med att läsa böcker. Minns att jag har hackat ganska mycket på henne under våren och hösten och våren och hösten för det. Jag börjar förstå henne. Har själv börjat läsa men inte för att jag är tvungen utan för att jag inte har något annat att göra.

Från fabriken ser man en klippa sticka ut från ett annars skogsbeklätt   berg. Jag  utgick från mitt goda lokalsinne och  hittade som väntat fram.  Man såg hela staden och hela fjorden. Tog upp en bok och läste. Egentligen var boken överflödig eftersom det räckte med att titta på båtarna som passerade farvattnet. Färjor, ekor och seglare. Livsnjuteri.

Idag är första kvällen under vår vistelse här som revyn på Bakgården inte är fullbokad. Börjar kanske ta slut på folk i byn, spelar samma låtar varje kväll, blir nog inte lika kul andra gången.

På lördag ska vi arbetare på Jotun spela fotboll ihop på bugården. Ser fram emot det.

Sov gott pol pot.

/Ödlan

Jag ver på Kiwi förut, inte som vanligt, vi går på ica nu. När jag skulle gå upp med korven och sylten till rummet slogs jag helt plötsligt av en ångest. Jag blev rädd. Helt plötsligt var jag orolig för att Kniv-Einar skulle googla på sitt eget riktiga namn och komma in på våran blogg. Det kan ha varit antingen anden av hans far, Sax-Björnar eller hans morfar, Kött-Morfar. Han kommer sticka oss med kniven! Som tur är har jag en plan.

Vi måste smyga ner på natten när Bakgården sover. Kniv-Einar har en övervakningskamera som vi måste attackera bakifrån. Kniv-Einar är medveten om att han är eftersökt och möjligen också hemsökt då och har som nämnt en hund. Bobbo. Den skäller hela tiden och vi tror det är för att Kniv-Einar övar hugg mot den. Därför lyder plnen som följer. Vi kommer in till Bobbo och ger han godis och hundkex. Då kommer han bli förvånad över att någon är snäll mot honom och bli förvirrad. Sedan tar vi kniven, snittar halsen av bobbo (Proviant) och smyger upp till oss.

Sedan sover vi tills vi vaknar av att Kniv-Einar Frågar alla andra pirater "Är det någon här som har sett min kniv?".

Vll poängtera att jag och Örnen blir sprudlande glada när vi får kommentarer. Vi slår på trummor och dansar runt elden!

/Ödlan

Lunch till Örnen ja. tog det till en ny nivå idag. Min far brukar göra en gryta med ägg och curry. Jag ville göra en lika dan.

Fräste lök med curry
Krossade tomater i
Salt och peppar
Puttrade
Morötter och kokade ägg i.

Är det så man gör far?

Det blev inte lika god som far mi(n)ns men väl god.

Det är fränt med nya cowboy-spel. Så många skott med så dåliga vapen. Spelar Gun nu.

/Ödlan

Det är mycket tid i veckorna, tar aldrig slut. Man lär sig att njuta av det lilla i vardagen, och inte mammas och pappas mat. Kostar inte mycket att leva nu, förutom ikväll, öl är dyrt. Tog inte bussen till svenska ambassaden idag, gick, det var värt det. Man ser mycket när man går, och hör. De spelade Dylan på ica och jag förstod att det till slut var över med Jacksonhits. trodde inte det kunde det men tydligen. Två äpplen, fyra kronor. Tog en kaffe på Karl Johan för att vänta på bussen och fortsätta läsa boken. Det är den som gör att jag skriver på det här udda men som jag tycker intressanta sättet. Vet inte om jag vill skriva så eller om jag bara gör det som en början av en slentrian. Borde kanske inte tänka så mycket på boken, vet inte om det blir oitressant att läsa. Bryr mig inte.

Saknar fortfarande umgänge som hemma men jag antar att det kommer med tiden. Kanske imorgon, fotboll med Nedim från jobbet. Vet inte vilket lag och bryr mig inte speciellt heller. Har slutat med det, i alla fall som jag tror. Kanske är boken.

Vill bara poängtera att jag trivs trots att jag vidarebefodrar de depressiva tankarna jag har.

"I had a sixpak and nothing to do"

/Ödlan

Jag känner mig ensam, redan andra jobbdagen. Ödlan drog korrekta slutsatser av Winnerbäck. Tur att skype och lediga vänner i Sverige finns. Går upp 9, äter frukost, lagar mat, skype, jobb, sover och sen går det om igen. I sandefjord är jag nu på spaning efter en tid som kommer att fly. Snabbt. Sitter med kikaren i ett träd och väntar på mitt byte. Jag hoppas att bytet kommer,oavsätt vilket djur det är, hoppas på en älg men blir glad för allt nu jag nästan skakar av nyfikenhet samtidigt som jag bara vill sova bort tiden.

Samtidigt läser jag i Illustrerad vetenskap att universum reinkarneras. Det bara går om och om och om igen. Varför? Vad är det för mening att ha en teori om det, kommer någon någonsin veta, troligtvis inte. TVn står på i bakgrunden. Hjärt lung fonden har en orimligt lång och patetisk reklam. "Vår tids största folksjukdom". Jag skickar hellre kondomer till Burundi. Jag tror inte man ska leva tills man är 140. I så fall får vi öka pensionsåldern.

/Ödlan

Jag köpte en tandborste första dagen, vi var på kiwi men det var inget klipp. Tandborstar är inte min grej, inga borstar är väl egentligen det men speciellt tandborstar. Jag kommer inte ihåg att jag har sett den efter första kvällen då den var ny. Det innebär då också att användningen av just tanborste har ju inte varit direkt regelbundet. Känns lite tungt. Samtidigt går teatern Karius och Baktus 13 meter från huset där vuxna människor ivrigt försöker pumpa barnens hjärnor fulla med information om kräm, tråd och borste, allt med tand innan. Vet inte om jag stödjer det, kul med teater i och för sig.

Dricker ur en syltburk nu, alla glas är så små och jag är så stor.

Örnen noterade det där med säkerhetsgenomgången, var väl sådär. vet fortfarande inte vad jag ska göra imorgon kl. 2. Bryr mig inte heller, lönen kommer. Jag är kapitalist. Den mest framstående och och fördelaktiga egenskapen på Jotun är dock förstås att man får mjölk! WOHO! GRATIS MJÖLK! WOHO! Det finns två sorter, skummemjölk och helmjölk. Skummemjölken har endast 0,1% fett medans helmjölken innehåller hela 3,9% fett och är med andra ord drypande fet.

Som en slutnotering vill jag bara poängtera att Örnen under de senaste dagarna har ökat antalet målbrottsryck markant och låter nu mera som en talande höna.


/Ödlan

Det är många som undrar vem som är ödlan och vem som är örnen.

Det känns onödigt att hålla det hemligt längre.

Första raden, från vänster: Örnen, Ödlan.



/Örnen

Jag uppfann en uppseendeväckande och inte alls pjåkig måltid idag som är baserad på olika tidigare maträtter jag har ätit i det stora landet. Igår gjorde jag en röra för att piffa upp pastaintaget. Röran bestod av rödlök, bönblandning, tomat och sötsur sås. Låter kanske äckligt och till och med motbjudande, men inte! Jag åt inte upp allt. Omelett har varit populärt ur min åsyn. Ägg och lök är både billigt och gott.

Idag var vi på Ica och jag köpte mer ägg och dessutom bröt jag min vegeteriantrend, som i sig är en befrielse genom att köpa korv.  Jag gjorde en rejäl omelett på korven och den nyinköpta gullöken. Notera ordet gull-öken i föregående mening. Omeletten blev stor och fallfärdig. Skit samma. Jag kokade pasta som vanligt.

Tre delar i en maträtt. bönröran, pastan, och omeletten. På detta hade jag förstås lite ketchup som rent tekniskt låter vidrigt till det här, men inte! Rätten är både en fullvärdig maträtt ur näringsvärdessyynpunkt och ur smaksynpunkt.

Man tager vad man haver.

/Ödlan

Örnen och jag bor nu i ett kollektiv i Sandefjord. Anledningen till att vi bor här är för att vi båda ville tjäna pengar i det stora landet och för att ingen utav oss hade sommarjobb. Som vi är tog vi saken i egna händer och fixade ett rum i ett kollektiv. vi chansade. Vi hade inget jobb och inga pengar. Det verkar som att vi lyckas. Vi har nu jobb på Jotun i en månad i alla fall. Klirr.

Jag och Örnen spelar ofta fotboll, helst fotbollsgolf men eftersom det inte finns i det stora landet än har vi utformat en inläggsövning där det handlar om att göra mål till varje pris. Övningen belastar både målgörarens och inläggarens bollprecision. Vi gillar också att leka med ord och dra subtila skämt. I allmänhet är vi två glada killar med (se bilden) ett fördelaktigt yttre och (se logiken) en mycket ljus framtid.  
                           

/Ödlan

Andra dagen jag bodde här såg jag en schäfer som sprang ut från nedervåningen på huset. Efter kom en ung, lång och tribalfylld man. Han försökte att inte titta på mig men jag gick ivrigt fram och sa hej. Han sa hej tillbaka, jag sa att jag var ny här, att jag och en kompis hade flyttat in. Han sa att han hette Ken-Ivar. Jag hörde inte och frågade igen. Han sa att han hette Ken-Ivar. Jag hörde inte och frågade igen. Han sa att han hette Ken-Ivar och jag hörde tillslut vad han hette. jag gick upp för att berätta för Örnen om våran granne men kunde inte koma ihåg namnet. jag kom ihåg att det var något med en kniv. Kniv-Einar. Vi skrattade gott.

På fredagen var tvätten klar från en lampfyld och lättförstålig maskin. Jag hade iaktagit en tvättställning på gräsmattan utanför huset. Tvätten var snart upphängd när jag upptåckte tre högar avföring. Stora. Jag blev äcklad och tänkte att det ligger bajs på den gräsmatta jag förmodligen kommer däcka på någon gång och på den mark Ramic och Abid kommer lära Enisa gå på.

Igår satt jag utanför huset och läste eftersom att Örnen var i Oslo för att hämta våra cyklar. Jag hörde en hund skälla, jag såg en dörr öppnas. Hunden sprang ut på den inte alls stora gräsmattan, gjorde sina behov och sprang in igen. dörren stängdes med en smäll.

Något senare går Kniv-Einar ut ur huset, sätter sig på cykeln och cyklar iväg. Hunden börjar frenetiskt skälla och fortsätter i inte 20, inte 40 utan 60 minuter. Ljudet ekar i kvarteret och verkar komma från olika delar utav nedervåningen. Hunden är galen.

Örnen har efter noga iaktagelser noterat att hunden heter Bobbo.

Mer info kommer om den inte ännu mytomspunna Kniv-Einar.

/Ödlan

Nu har vi cyklar, nätverkskabel och högtalare. det blir bara bättre. Hvalsommer fortsättter. minst tre i veckan.
Nu har vi ägg. en hård äggmacka som vickning blir bra.
/ Ödlan

Femfaldigt hurra!
Norge, möjligheternas land erbjuder mer möjligheter än vi möjligen kunnat förutspått.
Jotun.
Måndag!

Inget kött på några dagar nu, det känns om möjligt ännu jobbigare än avståndet till en helg i sydnärke.
Vi har gott om ris och pasta, rödlök också.

11-4 i hockeyn

Att utbyta vardagliga komentarer med japanen är trevligt. Att de tre huskamraterna sedan verkar spendera 15 timmar på rummet själva varje dag förstår jag inte. Vad gör dom? Jag och Örnen har ju i alla fall varandra. Vi går mycket. När det är nära ökar både frekvensen och antalet promenader.

Sandefjords Ballklubb!

Från Bakgården hör man allsång från ett obestämt men egentligen lätträkneligt antal salongsberusade norrmän. Musiken ljuder ur högtalarna och det är allt från Gyllene tider till Jackson Five som livebandet pumpar in i baggarnas öron. Utan täcke och utan kudde sover man lika bra som den brugd jag var rädd för när vi simmade den obetydligt långa sträckan ut till ön med en utav de alla extremt välkomnande norrmännen. Tanken på fädernelandet gör mig varm i kroppen. Vemodet är obenhörligen den största värmekällan. Den näst största är det sociala skeende som var svensk dag möter mitt jag.

Dagens Kiwiklipp: 1KG Jordgubbssylt 13.90 NOK

/Ödlan