Ensamhället

Jag känner mig ensam, redan andra jobbdagen. Ödlan drog korrekta slutsatser av Winnerbäck. Tur att skype och lediga vänner i Sverige finns. Går upp 9, äter frukost, lagar mat, skype, jobb, sover och sen går det om igen. I sandefjord är jag nu på spaning efter en tid som kommer att fly. Snabbt. Sitter med kikaren i ett träd och väntar på mitt byte. Jag hoppas att bytet kommer,oavsätt vilket djur det är, hoppas på en älg men blir glad för allt nu jag nästan skakar av nyfikenhet samtidigt som jag bara vill sova bort tiden.

Samtidigt läser jag i Illustrerad vetenskap att universum reinkarneras. Det bara går om och om och om igen. Varför? Vad är det för mening att ha en teori om det, kommer någon någonsin veta, troligtvis inte. TVn står på i bakgrunden. Hjärt lung fonden har en orimligt lång och patetisk reklam. "Vår tids största folksjukdom". Jag skickar hellre kondomer till Burundi. Jag tror inte man ska leva tills man är 140. I så fall får vi öka pensionsåldern.

/Ödlan

Kommentarer
Postat av: Fredrik

Tja, det där med hundbajset är ju ett bestående och oförglömligt minne av Sandefjord. Med några av mina mindre barn, inte ödlan, skulle jag bevista en lokal lekpark, men vad jag förtvivlade när bajshögarna låg i drivor under gungor och lekstugor. Själv har jag hemma i fosterlandet, sedan jag som åttaåring la handen i hundbajs, kämpat mot hundägare utan hyfs.Ingen har tydligen gjort det i Norge! Civilisationen är långt borta i valfångarnas land!!! Men de är ju rika som troll och delar gärna med sig till de som vill arbeta,så det är bra ni åkt dit. Ha det nu så bra, gå försiktigt på gräsmattan och glöm inte; att mot ödet kämpar gudarna förgäves!

2009-07-09 @ 21:04:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0