adamochelias

Det hade varit kul om ni kom ihåg mig, både i Närke och i Stockholm. Jag är i alla fall kvar i den gamla fria nord. Stackars de sista drömmarna som längtar hem och berättar sagan om en fantasi. Det är lång väg hem över gränsen och det är inga tvivel om att gråa dagar mångfaldigar de tomma stegen. Jag behöver ingen pacemaker för att fånga en fjäril men man måste vara två. Även fast detta är nästan perfekt tar det aldrig riktigt slut. Jag vill hålla ett försvarstal till en idiot om att alla har fria vägar ut, under månen. Sen, när mitt timglas är färdigt för vändning är det visst nån som är tillbaka. Alltid åt samma håll, brustna hjärtans höst övergår till en vinter över ån, man upplever en vårdag i december och får en pollenchock och ser ett stjärnfall. Om igen till du bara kan se dig om. Men det är inte för kärlekens skull änglarna kommer det är för de som hugger i sten för det är tanken som räknas.

Och Kniv-Einar spelar smurftechno på gatuplan.

/Ödlan