adamochelias

Solen är precis nergången, myggen biter mig på benen medan jag torkar svetten i pannan. Golven och väggarna är lika kala som mitt nyrakde ansikte. När jag öppnar munnen blir antalet objektiv i ansiktet oberäkneliga så som när man öppnar helväggsgarederoben. Den har tre dörrar, jag har två. Rummets öppna fönster släpper in måsljud och genom de kan man se den molntäckta himlen sakta försvinna i nattens mörker. I rökarnes, valarnes och fjordarnes land har jag öppnat mig för världen likt de genomskinliga sakerna som öppnar detta lilla rum mot himlen och gatubelysningen. Nu är intrycksförrådet slut för idag och mina ögon sluts saktare och saktare för att till slut vara helt förslutna. Jag sover.


/Ödlan