adamochelias

/Daggmasken

Nu införlivar sig vardagen här i Sandefjord. Var dag är vardag tills helgen kommer. Ordning och reda, sexpack på fredag. Det var sannerligen en lång helg som sagt är. Många bollar i luften nu. Jag gillart.

Sandefjords skateboardpark är invaderad av barn alltid. Man kan tro att de går i skolan på dagarna. De är tydligen för rika för det. Vi tillträdde parken efter den vardagliga cykeln det vill säga på natten. Det var bara vi där.

Jag gillar omelett och min kunskap berikas i och med varje ny omelett. Den senaste är saftigare och mer smakrik än någonsin.

Jag har inget att skriva om helt enkelt. Vardag.

/Ödlan

Efter den långa helgen hände idag det läskigaste tänkbara.

Jag och Ödlan marscherade genom elektroniklagrets skyhöga hyllor, och innan vi har hunnit reagera står dom där - LCD-skärmarna - omätbara i både affektionsvärde och dödlighet. Det som däremot inte är omätbart är deras storlek från hörn till hörn. 63 tum. 63. Sextiotre. Tum. LCD. Full HD. 100 Hz. Dyr som fan.

En skärm av denna obskyra storlek har fyra gånger så mycket skärmyta som en 32 tum stor TV, vilket enligt mig är standrardstorleken på en Widescreen-TV. Det är mycket bild det.

Tillbaka till ämnet. Jag stod där, öga mot öga med ett monster. Lyckligtvis överlevde jag. Jag behövde inte bära denna produkt, åtminstonde inte idag.

/Örnen

Efter en långhelg i Sverige känner man sig redo för Sandefjords mörka höst. Nu kör vi, hej hå!

/Örnen

/Daggmasken

Jag sitter i en buss i ett Värmland och kan vara uppkopplad. Fett! Jag försöker inte ens sova trots att klockan har gått ett halvt dussin dussin minuter över spöktimmen. Vet inte varför, kanske för att jag ska slippa klaga på hur svårt det är att sova i en buss eller för att jag inte vill att enbart halva min kropp ska vakna upp när vi tillträder fädernelänet.

Jag gjorde som jag brukar. Slumpvald artikel på Wikipedia. Staten transnistrien kommer upp. Gammal sovjetstat, läs själva. Jag kom och tänka på en världskris som så många andra har krypit ner i små elektronisk hål längst inne i hjärnan. Jag var rädd för ryssen. Jag pratar förstås om Abchazien och Sydossetien, om att ryssen också ville erkänna ett utbrytarland precis som EU stödde Kosovo.

Jag kom att tänka på varför Ryssen gjorde det. Det handlar förstås om Eurovision Song Contest. Vi alla har sätt de forna sovjetstaterna otroliga intresse i denna musiktävling och ifrågasätter om tävlingen verkligen är rättvis fortfarande. Den är inte som förr då vi vann vart sjunde år. Den är inte rättvis för ryssland fuskar genom att skapa småstater som får lika många röster som vi i västvärlden. Såklart var det därför Abchazien och Sydossetien förklarade självständiget och därför kommer också det lilla landet Transnistrien ha något att säga till om i EurovisionSong Contest.

/Ödlan

Idag åker vi hem till Sverige efter jobbet. Det betyder att vi inte är i Norge förrän på söndag. I förlängningen kan detta komma att hetsa Nordkorea till att starta kärnvapenkrig och bomba alla världens nationer i en synkroniserad jättesmäll, upphöjt i minus 1.

På den andra sidan av skalan finner vi mumindalen, Alex Schulman, avslagen cola, Windows Vista, motorstopp och Finland. Är det värt arbetet? Många har forskat i ämnet och kommit fram till att det inte är värt att komma fram till något, vi är ändå dödsdömda när Allah återvänder.

Jävlar nu håller jag på att missa bussen. Måste dra.

/Örnen

Jag har börjat lyssna på ljudbok på jobbet. Man kan väl allämnbilda sig samtidigt som man jobbar tänkte jag. Röda rummet av Strindberg. Bestämd form plural(?) är någonting som har ändrats. Otroligt kul att höra när någon läser upp fjällbjörkarne. Det var synd att det lät som att uppläsaren skulle dö varje sekund. Snart dör hon, jag får intehöra slutet! Hon hade en sådan där gammal småländsk röst som saknar bas helt och hållet. Astrid Lindgren typ fast mindre bas ändå. Maskinernas bullrande i bakgrunden gjorde det omöjligt att lyssna och jag fick tyvärr aldrig höra när uppläsaren dog.

Vi åker till fädernelandet i natt.

/Ödlan

Idag var en inte superbra dag. Gick upp 10 för vi skulle gå till Manpower vid en vettig tid. Frågade om vi får ta ledigt fredag. Det var upp till Komplett. David fick veta att han skulle jobba idag, och bussen går om 9 minuter. Måste först hem och hämta arbetsskor. Han kommer aldrig hinna. David sprang. Jag och Elias chillade hem och gjorde ingenting i 2 timmar i väntan på bussen. Jag gick hem med en timma kvar till bussens avfärd för att hämta min nässpray och snyta mig. Missade bussen.

Damn.

Fick ta nästa buss som gör att man precis kommer försent. Stämplade in på jobbet 3 minuter sen, efter ett upplopp från busstationen. Höll på att hosta mig till döds. Jobbade 3 timmar, minus 30 minuter lunch innan man får veta att det är dags för mig att gå hem för idag, jag behövs inte mer. Samma sak för Ödlan. Nu är klockan snart halv 8, och inte mycket bra har hänt idag.

/Örnen

Den närliggande matvarubutiken Kiwi är och har länge varit populär bland äldre människor, i synnerhet damer. Det finns en logisk förklaring till det. Detta gör så att den utnyttjade kapaciteten i kassorna minskar lavinartat på förmiddagarna. Detta medför i sig att jag som yngre kund försöker undvika matvaruinköp vid denna tid. Ibland måste man. Idag kunde jag inte äta gröt utan mjölk. För kletigt, måste skölja ner med något.

Jag blev lite chockad över att butiken i såg särdeles tom ut. Allting är inte vad det synes vara. Jag gick instinktivt mot mjölken och genomsökte sedan butiken efter röda lappar med priset tio kronor och neråt. Jag hittade leverpastej, på plåtburk. I kön fick jag völja på en kö med några äldre i början och sen en ganska lång rad med yngre människor eller en relativt kort kö med enbart äldre damer. Jag valde den kortare och jag misstog mig.

På något sätt gör äldre människor allting mer ordentligt och i rätt ordning. Först lägga upp varorna sen ta upp plånboken trots att man har stått i kö i tio minuter. De tenderar att säga något till kassören som antingen ointresserat tittar bort eller lika ointresserade aäger "Jaha!". Damen framför mig ursäktade sig inför kassören eftersom hon köpte lågprissmöret First price. Stolthet. Hon sa att hon skulle testa om det var bra. Undrar om hon säger så varje vecka?

Just det här att man ska göra allting i rätt ordning och ordentligt känner jag igen när jag till exempel köper något dyrt, till exempel en MacBook. Då vill man gör allting försiktigt och framför allt ordentligt. Det kanske var lite mer högtidligt att handla förut på lanthandeln när man fick säga till lanthandlare Svensson vad man skulle ha den här dagen. Istället går ungdomen idag in på affären och blir irriterad på den långa kön och ifrågasätter inte sig själva när de köper den billigaste produkten. Det var bättre förr.

/Ödlan

/Daggmasken

Jag hade spenderat helgen i Småland hos två gamla vänner och kom hem söndag kväll, efter en lång och tråkig bilresa. Tryckte på telefonsvararen och lyssnade på Jehovas Vittnen som sade att de hade planerat att göra besök hos mig på tisdag, om jag inte ser det som ett problem. Hur fan skulle jag kunna säga emot när de säger det på telefonsvararen? Hursomhelst var det nästa meddelande som fick mig att lyfta på ögonbrynen.

"Mottaget idag, kl 05:21:"
"Hej, förlåt om jag väcker er, men jag behöver nog er hjälp nu. Jag blir hämtad om 30 minuter, och jag ligger i sängen. Skulle ni kunna komma hit och klä på mig så jag slipper vara naken när de kommer? Det skulle vara oerhört snällt. Jag förmodar att ni inte har vaknat av telefonen, eftersom jag pratar med telefonsvararen, så jag tänker skrika lite nu i hopp om att ni vaknar och lyfter på luren. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHH GAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHH AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH............vaknar ni? Inte? Skit... Vänta, jag tror jag hör någon komma upp för backen. Det är säkert dem. Gud så pinsamt. Sov gott."



Krävs en förklaring? Min granne Hans har ramlat ner från en byggställning och landat på betong, brytit fyra revben och spräckt höften. Efter ett tag på sjukhuset tyckte han det var dags att åka hem. Fem på natten vaknade han och kunde inte resa på sig. Hans ringde efter en ambulans men tyckte det var pinsamt att bli upphämtad av okänd ambulanspersonal, orörlig och naken, så han ringde sina grannar för akut hjälp. Det Hans inte visste var att vi spenderade helgen hos två gamla vänner i Småland. Vi måste informera varandra om händelser som dessa, Hans.

Jag funderar lite extra på om ambulanspersonalen hade roligt åt situationen, eller om de ångrade att de inte blev riktiga läkare med respekt och fet lön.

/Pralininen

Gårdagen bjöd på TV-spel till bristningsgränsen. Halo tog upp många timmar. Svetten droppade. Colan flödade. Idag äter vi hamburgare.

/Örnen

/Daggmasken

När jag kom in till Örnen idag så låg det bröd i hela köket. Jag tog en dusch och gick hem igen.

Idag är det lögardag vilket betyder att det är obligatorisk tvättning som gäller. Jag ska göra det och det borde du också. Men vilken teknik ska man använda, vilket rengöringmedel? Ska jag köpa det billigaste First price eller ska jag satsar på ett tvättmedel som bevarar kläderna i inköpsstandard. De blir kanske inte lika blekta då men vad spela det för roll. Sköljmedel, behövs det? Det blir ju rent ändå. Vem har lurat oss att använda sköljmedel (marknaden) eller att över huvud taget bära kläder. Hur många grader ska jag tvätta i och kan jag tvätta de byxorna med den tröjan. Det borde ju inte spela någon roll, syftet för alla plagg är ju det samma, att bli rena.

Jag tvättar imorgon istället.

Intressant det där med historien om lögardagen. Löga=tvätta. Ni vet, man började tvätta kläder på sjuttonhundratalet och det var först då uttrycket lögardagen började användas. Innan var det ända man tvättade sig själv och fram till sjuttonhundratalet hette därför det vi idag kallar lördag tvagdag. Grunden till det var för att man tvättade sig var sjunde dag av en slump blev det just det vi idag kallar lördag.

/Ödlan

Gårdagens fest följdes av en liten utesväng, men det är inget att skriva något om. Något som däremot är värt att nämnas är vad jag möttes av när jag kom hem igen. För det första var båda ytterdörrarna låsta, vilket är ovanligt. För det andra så satt Maries kompis/kille/whatever Petter i köket på en stol och viftade med en enorm kökskniv. Klockan var nog runt 3. Jag gick in i köket och frågade vad han gjorde. Ugnen var på. "Jeg er så jävla full. Jeg fiksar lit mat, eller noe slik." Petter satt och skar upp halvstekta bröd som han alltså hade för avsikt att stoppa in i ugnen. Helt ok för mig, även om tidpunkten var rar. Slutligen fick jag ljuga om att jag var i köket för att hämta en yoghurt ur kylskåpet.


Jag har ännu inte vågat gå ner i köket och titta hur det ser ut nu morgonen efter, men antingen har det brunnit ner, eller så ligger det bröd överallt.

/Örnen

/ Daggmasken

Välkommen till vår nya blogg. Den nya bloggen innehåller mer mörker, naket, våld, och bilder. Allt detta är möjligt tack vare våran nya fotograf och badass-instuctor Daggmasken. Vem är vem nu då?

/Örnen

/Daggmasken

Jag gillar Nerikes Allehanda. Dagens guldkorn är en artikel om en sverigedemokraten Daniel Spiik från Asker som blir intevjuad i på grung av kyrkovalet. http://na.se/nyheter/2.2503/1.564915 . Ett antal stycken in i texten nämner han att hans förebilder är Carl Bildt för att han är så hal, det går aldrig att sätta dit honom och allas våran Per-Albin Hansson som införde begreppet folkhemmet.

Daniel Spiik säger att han och Per-Albin Hansson delar idéer om att alla människor ska ha samma möjligheter trots olika bakgrund.

Ni som Var medlemmar av klassen Nv3C på Alléskolan min säkert min föreställning (Jag gör ett aktivt val att kalla det så) där jag behandlade Sverigedemokraternas användning av begreppet folkhemmet. någon borde ha filmat.

Ödlan

Hejhej. Jag ligger nerbäddad i min säng, klockan 2. Här har jag legat större delen av senaste tiden. Jag har åkt på en svinig influensa, möjligen svininfluensan. 1000 norska kronor om dagen kostar det mig att inte jobba. Jag kan ju iallafall spela tv-spel. Eller? Therese har lånat mitt xbox för att kunna bli världsmästare i Guitar Hero. Som tur var kan jag spela på Davids. Eller? David fick jobb på komplett idag, så deras rum är låst. Jag funderar på att skicka iväg Bella till GameStop för att köpa ett GameBoy och ett Pokémonspel åt mig. Eller så läser jag istället.

Dagens höjdpunkt blir att äta mat.

/Örnen

Idag har jag funderat på hur mycket svett man egentligen kan lukta. Jag funderade på det eftersom jag har svårt att tro att man kan lukta mer än en man på jobbet idag. Jag driver inte, i en trettio meters radie omkring honom var det bara att hålla andan som gälde för att äverleva. Helt plötsligt förstod jag också att vi människor faktiskt lämnar luktspår efter oss.

/Ödlan

En ut av de få böckerna som fick plats i ett utav de relativt stora tomrummen i flyttväskorna i bilen på färgan till Sandefjord fyllde nästan ut tomrummet. Boken är väldigt historiskt inriktad och känns oumbärligt pålitlig. Dess namn är 1900-talet i text och bilder. Jag läser den när jag vill lära mig saker över huvud taget men specifikt om saker som inte hände för allt för lång tid sedan utan om händelser som påverkar mig och hur jag ser på folk. Denna bok tycker jag ramar in det viktiga bra. Hundra år liksom. Jag menar, vem vill inte läsa en bok med storheter som Björn Borg, Mr. Mahatma och Titanic på framsidan.

Första gången jag öppnade boken här i det stora landet såg jag att mina farföräldrar som alltid när böckerna kommer från de hade lämnat ett liten handskriven text i början av boken. "Kunskapens rot är bitter, men dess frukter är söta". Det är ett gammalt ordspråk, Cicero. Tycker det är fel, lite i alla fall. Ponera att man inte blir tvingad att plugga, då är det ju kul och då smakar ju också roten gott. Man väljer det ju själv. Anledningen till att jag skriver det här är för att jag saknar att plugga och längtar efter att börja något civilingejörsprogram på något universitet i en stor studentstad någonstans.

Det blir en hel del ägg nu. orkar inte laga mat när jag jobbar. Visserligen har ju det också medfört vissa upptäckter inom fartologin som tidigare var hemligheter. Ruggigt det där. Örnen Spelar tv-spel men skriver inte blogg och har blivit kleptoman. Jag och David hade införskaffat oss ett par fina tavlor som prydde väggarna likt löv beklär skånes lindskogar på hösten (haha). Efter en filmkväll här så tar bara Örnen alla (ett halvt dussin) tavlor helt sonika och sätter upp de i sitt hem. Sjukt beteende. Det verkar som att vi inte får tillbaka våra tavlor och som att Örnen väcker björnen.

Jag funderar mycket på att jag funderar mycket och om det är bra för det jag funderar på vilket är vad jag skall göra med mitt liv, vad jag vill förverkliga och vill. Idag funderade ut en möjlig riktlinje i mitt liv.

Ni har hört om de gamla grekerna förstås. De var ett storslaget folk som var mycket vist för sin tid. Detta flok levde huvudsakligen i de områdena vi idag kallar Grekland.I den grekiska mytologin finns det exempel på stor visdom. En man med namnet Homeros var en utav de allra visaste. Han skrev böcker och en utav de handlade om en hjälte som hette Akilles. Akilles bled doppad i en flod som hette Styx och skulle på så sätt bli osårbar. Kuren funkade  moch gjorde han osårbar men hans mor som doppade Akilles var förstås tvungen att hålla hjälten i något när hon sänkte honom i det magiska vattnet. Hälen. Akilles svaga punkt efter händelsen var alltså hans häl och det var ända stället han kunde bli skadad på. "Akilleshäl" är ett utryck som man säger istället för till exempel "den svaga länken". Akilles fick ett ord uppkallat efter sig.

En annan man som gav upphov till ett ord var Vidkun Quisling. Han styrde det occuperade Norge under andra värlsdkriget och var där med en kollaboratör. Ordet quisling är kanske mer känt än upphovet till det samma eller vad vet jag. Kontenta: han fick ett ord som hade ursprung i hans namn.

Som dessa herrar skulle också jag vilja ha ett ord uppkallat efter mig. Kanske inte ett lika negativt laddat ord som herr Quisling fick (quisling är det värsta man kan säga till ett annat djur av människoras i Norge) men i alla fall ett ord. Jag vet inte vad wernheden ska betyda och kanske är detinte jag som kommer ge upphov till det ordet. Kanske skulle det vara min farmors farbror som skulle ge upphov till ordet. Då skulle det stå i ordböckerna Wernheden, subst. för stor idrottsman förr som nu är bortglömd och förlegad bland papper. Det kanske inte skulle vara det bästa ordet men samtidigt är det oanvändbart för att dessa människor är just bortglömda. Svårt att prata om något bortglömt.

Jag funderar nu på vad ordet ska betyda och hur jag ska förverkliga min dröm om ett ord uppkallat efter mig.

/Ödlan

Igår skickade jag ut ett par högtalare till Ryska Ambasaden i Stockholm på jobbet. Vad ska hända där?

Efter lunch trampade jag snett och nu kan jag inte direkt gå.

Du är nu uppdaterad.

/Örnen

Yo. Det har varit en händelserik vecka minst sagt. Till exempel har jag burit en 55tumsTV, men det är inte så viktigt. Viktigare saker som har hänt ska nu sammanfattas. Det började i tisdags på morgonen när Ödlan kom upp till mig och berättade att något tråkigt har hänt. Min cykel hade blivit stulen, låset var klippt. Tattare. Som tur var åker vi buss till nya jobbet på komplett, så jag överlever, även om det är lame. Halv 10 på kvällen, när vi väntar på bussen hem från jobbet, inser jag att jag inte har min plånbok på mig. Ödlan och jag är helt säkra på att jag hade den i omklädningsrummet på jobbet, och att den måste ligga kvar där, eller någonstans på vägen dit från busshållplatsen, så vi scannar vägen så långt vi hinner innan vi måste hinna med bussen hem. Ingen plånbok.

Onsdag morgon klockan 6 går jag upp för att åka till jobbet så jag garanterat är först i omklädningsrummet för att hitta plånboken. Det är mörkt på hela lagret. Ingen plånbok. Scannade hela sträckan mellan jobbet och bussen. Åkte hem igen, med Elias busskort, nu helt övertygad om att plånisen är borta för alltid. Kommer hem halv 8 och sover till 11. Vi ska inte börja jobba förrän klockan 3. Spärrar bankkortet, köper nytt busskort. Om en halvtimma kommer David hit, han flyttar in och vi ska bära soffor. Ikke! SMS från Manpower säger att vi ska till jobbet så fort som möjligt. På jobbet händer det! Fick tillbaka plånboken. Lycka och dubbla busskort. När vi kommer hem på kvällen är våra rum möblerade och David är här.

Det var en kaotisk dag minst sagt. En tråkig detalj med det hela var att jag i ångesten och stressen glömde bort mammas födelsedag. Förlåt igen mamma.

Igår, fredag, flyttade Klanac hit. Träffade henne i cirka en timma, och sen åkte jag tillbaka till jobbet för att spela poker. Lite lame att inte vara hemma första kvällen när alla är här, men det godkändes när jag kom hem igen efter fyra timmars spelande med en ny mobil, som var kvällens förstapris. Jag vann. Av 15 personer. Vuxna. Nu leder jag Kompletts pokerliga, efter en deltävling av fem. 35 poäng, tvåan fick 30. Den som vinner hela ligan vinner en laptop. Är detta guds väg att kompensera mig för den minskade lönen?


Det är många människor här nu. Nu ska vi göra något.

Efter jobbet väntade jag och Örnen på bussen och iaktog ensamma bilförare. Varje bil var fylld med luft och tung metall förutom en som kom ett stycke innan bussen, den hade ett meterlångt klistermärke där bak som det stod "Miljöaktivist" på och med den reste två glada norrmän. Norsk definition på miljöaktivisk: mer än en i bilen.

Jag och Örnen har pratat en del om den legendariska företeelse som varje bilförare någongång gör- raggargasen. Raggargasen går rent simpelt ut på att man håller ner kopplingen och trycker på gasen. Det har hänt mången gång att man får iaktta det dramatiska skådespel som utspelar sig sena fredag kanske framför allt i Vretstorp men också i andra lagom små skogsorter. Men likaså har det hänt mången gång att man själv har utfört denna karakteristiska handling. Varför?

Vi kom fram till att det aldrig har funnits några raggare som har gjort så utan det är bara en myt. Det betyder att alla som gör det i nutid gör det enbart på skoj. Det är ett stort skämt allesammans men man förstår det inte för ens man gör det själv.

Nu bor alla här i bakgården och inatt får vi tre gäster från fädernelänet.

Hade!/Ödlan

Det var helt sjukt.

Började jobbet 3. Klockan 8 fick jag bära en 53" TV. Nu är jag sne.

Blod

/Örnen

Rosen jag, under regniga omständigheter, skaffat till rummet har förändrat en unken replokalssvetts-doft till smärtfri vanlig doft som helt enkelt är nyttig. Friskhet. en tripp i skogen borde användas som botemedel för ledsna människor. Lungorna skulle fyllas med överfrisk luft som rensar alla tankar på sjukdom och ohälsa. Billgit, eller inte i längden eftersom alla bussresor med sjuka människor från sjukhusen skulle kosta så mycket. Inte i Sandefjord kanske, om dom nu har ett sjukhus, men tänk i London där det helt enkelt inte finns skog att tillgå. Alltså inget vinnande koncept. Växthus borde i och för sig ha samma verkan som en skog fast lite fuktigare. Man skulle kunna kalla metoden för växthuseffekten. Intressanta diskussioner skulle nog uppstå angående namnet. Undra om det skulle tillåtas att denna revolutionära läkemetod skulle heta samma sak som receptet till jordens undergång.

En sväng i skogen om dagen borde vara nog för överlevnad till åtminstone 89 års ålder. Beroende på hur mycket man festar så drar det nog ner livslängden. Men om man väger upp med lika stor del köttslig förlustelse så är det nog ingen fara. Alla vet ju att bra sex gör en starkare. Måste nog dock ändå gå i skogen då och då. Parta gärnet löser nog inga världsproblem. Växthuseffekten kan nog hjälpa många stressade och sorgsna människor till ett bättre liv.

De forna bloggarna på adamochelias.blogg.se är övertalade och kan nu bekännas forna, om det är en förbättring återstår att se och det hoppas vi alla tre på, både jag och Örnen och den nya bloggaren Blondinbella. Vem som erhåller respektive nick av Adam, Isabel och Elias tänker vi inte tillkännage. Det ända vi kan skriva är att nu är vi tre bofasta i bakgården. 

Antalet saker för bekantskapskretsen i bakgården har nu ökat med cirka 800 procent sedan Blondinbella bosatte sig här. Siffran är något missvisande eftersom både Örnen och Jag dammsög innan ankomsten och därmed minskade antalet saker drastiskt.

/Ödlan