Kiwi
Den närliggande matvarubutiken Kiwi är och har länge varit populär bland äldre människor, i synnerhet damer. Det finns en logisk förklaring till det. Detta gör så att den utnyttjade kapaciteten i kassorna minskar lavinartat på förmiddagarna. Detta medför i sig att jag som yngre kund försöker undvika matvaruinköp vid denna tid. Ibland måste man. Idag kunde jag inte äta gröt utan mjölk. För kletigt, måste skölja ner med något.
Jag blev lite chockad över att butiken i såg särdeles tom ut. Allting är inte vad det synes vara. Jag gick instinktivt mot mjölken och genomsökte sedan butiken efter röda lappar med priset tio kronor och neråt. Jag hittade leverpastej, på plåtburk. I kön fick jag völja på en kö med några äldre i början och sen en ganska lång rad med yngre människor eller en relativt kort kö med enbart äldre damer. Jag valde den kortare och jag misstog mig.
På något sätt gör äldre människor allting mer ordentligt och i rätt ordning. Först lägga upp varorna sen ta upp plånboken trots att man har stått i kö i tio minuter. De tenderar att säga något till kassören som antingen ointresserat tittar bort eller lika ointresserade aäger "Jaha!". Damen framför mig ursäktade sig inför kassören eftersom hon köpte lågprissmöret First price. Stolthet. Hon sa att hon skulle testa om det var bra. Undrar om hon säger så varje vecka?
Just det här att man ska göra allting i rätt ordning och ordentligt känner jag igen när jag till exempel köper något dyrt, till exempel en MacBook. Då vill man gör allting försiktigt och framför allt ordentligt. Det kanske var lite mer högtidligt att handla förut på lanthandeln när man fick säga till lanthandlare Svensson vad man skulle ha den här dagen. Istället går ungdomen idag in på affären och blir irriterad på den långa kön och ifrågasätter inte sig själva när de köper den billigaste produkten. Det var bättre förr.
/Ödlan
Jag blev lite chockad över att butiken i såg särdeles tom ut. Allting är inte vad det synes vara. Jag gick instinktivt mot mjölken och genomsökte sedan butiken efter röda lappar med priset tio kronor och neråt. Jag hittade leverpastej, på plåtburk. I kön fick jag völja på en kö med några äldre i början och sen en ganska lång rad med yngre människor eller en relativt kort kö med enbart äldre damer. Jag valde den kortare och jag misstog mig.
På något sätt gör äldre människor allting mer ordentligt och i rätt ordning. Först lägga upp varorna sen ta upp plånboken trots att man har stått i kö i tio minuter. De tenderar att säga något till kassören som antingen ointresserat tittar bort eller lika ointresserade aäger "Jaha!". Damen framför mig ursäktade sig inför kassören eftersom hon köpte lågprissmöret First price. Stolthet. Hon sa att hon skulle testa om det var bra. Undrar om hon säger så varje vecka?
Just det här att man ska göra allting i rätt ordning och ordentligt känner jag igen när jag till exempel köper något dyrt, till exempel en MacBook. Då vill man gör allting försiktigt och framför allt ordentligt. Det kanske var lite mer högtidligt att handla förut på lanthandeln när man fick säga till lanthandlare Svensson vad man skulle ha den här dagen. Istället går ungdomen idag in på affären och blir irriterad på den långa kön och ifrågasätter inte sig själva när de köper den billigaste produkten. Det var bättre förr.
/Ödlan
Kommentarer
Trackback
