adamochelias

Som nämnt tillträder Blondinbella Det stora landet idag. Hon kommmer visst klockan sju. Inte två. Örnen har idag visat mig och synande människor i omvärlden ett patetiskt antal svarta hårstrån, uppskattningsvis ett dussin stycken på hakan. Jag vill bara poängtera att det enbart är svarta hårstrån.

Hon kom nu med mor och syster och silverfärgad bil. Mycket saker. Mycket mat.

Hade!
/Ödlan

Idag rullar BlondinBella in till sitt nya hem Sandefjord med färgan, och solen strålar som den så ofta gör här i Vestfold.

Sandefjord är vädermässigt så otroligt att det antingen är så underbart sommarväder som får färgorna att ta en extra svängom i fjorden, eller storm nog för att färgorna ska välta. Mellanting tycks inte finnas i Norge, men så är vi ju inte längre i lilla landet lagom, utan i rika landet olja. Jag vet inte om jag har skrivit det här förrut, men på tal om olja så finns det inga decilitermått i Norge, och det beror på att norrmännen bara har ett mått, och det är full tank.

Tillbaka till ämnet BlondinBella. Klockan 2 (har jag övertygat mig själv om, hon har inte sagt denna tid till mig) står jag i hamnen och tar emot den nya invandraren. I cirka 3 timmar hälsar vi henne välkommen och sen drar jag och Ödlan iväg på jobbfest. Drygt, kan tyckas. Ja.

/Örnen

Vi är vikarier. Det vi gör är vikarierar. Jag är vikarieraren Ödlan. Det blir många timmar per dag. Elva till nio, men maten är bra jämfört med norsk standard. Curryröra, potatissallad och grönsallad, skinka, salami av ett angenämt antal sorter och ost, jos, bröd och mjölk. Örnen efterfrågar dock helmjölken, drypande fet! Trekommanioprocent. Han kompenserar det förlorade proviantintaget han får av att enbart dricka lettmjölk (norsk standard, enkommafemprocent) med att efter jobbet men innan bussen köpa en macka och dricka på Shell för 49NOK trots att han ändå bara ska sova efter hemkomsten. Förstås försöker jag få han att förstå att det blir 245NOK i veckan. Det biter inte på han. Jag tror jag måste släppa taget, han är trots allt nitton år.

Den kanske tredje första saken vi blev varse om på komplett var festen på lördag. Underbart.

Jag gillar att Gammelödlan skriver i gästboken liksom mamma, Adams mamma..

Nu ska jag fortsätta skriva text fast i annat format och med andra redskap och på annan plats.

//Ödlan

Fick ett samtal från Helge på Manpower nyss. Om 3 timmar ska vi rulla in på Komplett för opplaerning. Jobb måndag tisdag fredag, tror jag det var. Låter bra.

/Örnen

Nu är vi arbetslösa. Vad gör man på dagarna? Bakar bröd och gör pajar. Jag kände att jag var tvungen att börja spela fotboll nu. Jag tog kontakt med ett lag och de hade träning ikväll och imorgon och i övermorgon och på orsdag. De är ett division 4 lag och på dagens träning var det chill. De skjuter hårdare, är äldre och pratar lite otydligare än askersundarna. Man märker ändå att fotbollskulturen är sig lik. Härligt. Folkparker!

Arbetslös, långt hår och tar en öl till fotbollskväll. Riktigt dekadant. Eller livsnjutare. Det är ganska skönt faktiskt. jag kanske till och med väljer att inte tjäna pengar, att inte behöva göra någonting. Man kanske ska fortsätta göra såhär, jobba en månad, chilla en månad. Eller så gör man bara som alla andra och anpassar sig till hamsterhjulet. Jag hoppas att jag inte behöver jobba så mycket i mitt liv.

// Ödlan

Hur fan kan man träffa Schtekarn på en liten krog i Oshlo? Det är fan omögligt.

http://www.filedropper.com/extrakustiskall

Obligatorisk genomlyssning. Jag och Ödlan spelade in lite igår.

/Örnen

Drömde inatt att jag kollade på Harry Potter 6 för första gången. Det visade sig att Hogwarts hade fått ett eget nätverk på Facebook, och alla trollkarlar och häxor blev aktiva användare. Detta ledde till att Lord Voldemort bytte strategi, och började programera Facebook-virus, vilket skulle få Harry att dööööööö när han inte kunde se Ginnys bilder.

Nu ska jag och Ödlan ta en buss till Oslo snart. Kan bli kul.

/Örnen

Nu är det slut på Jotun, för den här gången. Komplett nästa vecka.

Anledningen till att jag skriver det här inlägget är att jag är en frodigt dålig vinnare. Jag vann det parti risk som spelades i helgen och utbrast "Victorious!". En förkrossande seger med kinesen precis bakom mig gnagandes på min akilleshäl.

/Ödlan

Vi har pratat mycket om rymden och tidsmaskinen senste tiden och konsekvenserna av den. När jag var liten trodde jag att när universum tog slut så kom en tegelvägg. Jag minns också frågan "Men vad är bakom den då?". Jag kunde se den framför mig. Den skulle vara perfekt gjord i det yttersta av universum. Vi pratade om att man kan ha en tidsmaskin istället för lager. Ett litet hus där man reser till olika tider och hämtar saker. Förstås kom tanken då upp att om man skulle åka tillbaka i tiden och föra utvecklingen framåt skulle ju det vi höll i våra händer förändras. Allmän avfärdning! Det har redan hänt och har redan på verkat situationen.

Funderade då också på om man kunde få evigt liv. Efter som jag inte tror på fadern, sonen och den helige ande är min chans till evigt liv förbrukad där. Jag kom efter en kort stund fram till att det inte skulle gå om inte cellerna kunde föryngras på något sätt.

En ny upptäckt av Wikipedia har gjorts av mig. Det är en underbar sida trots att det ibland inte finns källor och att det ibland står att sverigedemokraterna är överlägset bästa parti i norra Europa. Man kan till exempel läsa om olika kråkfåglar. Kjaor, skator, kråkor, korpar. You name it! Dessa underskattade fåglar eller i folkmun fän är smarta stora och många. Lyckade. Att de flesta är svarta gör det hela bättre och säger oss att domedagen snart är här.

Lästips: Uppenbarelseboken, sista boken i nya testamentet, bibeln.

Aldous Huxley försökte för 80 år sedan säga hur världen skulle bli om 600 år(nu 520) och lär mig nu vad en lärd man då trodde. Väntar bara på bokens domedag. Finns alltid där. Tänket på att domedagen är nära. Jag tror det är en lightverision av hoppa bungyjump- dö imorgon. Att ens barnbarn kommer leva i ett helvete är ju inte så farligt men kanske tillräckligt för att vi ska bekymra oss i onödan.

sov gott
//Ödlan

Kom närmare, gott folk. Låt mig berätta en historia för er. Inte en historia som Sagan Om Ringen eller Nya Testamentet. Jag tänker berätta en hittills okänd historia, tagen ur min framtida bok "Världshistorien: En Andra Åsikt". Det här är historian om när totopederna blev vad de är idag. För att börja måste jag klarlägga för alla vad en totoped är. Totopeden är tekniskt sett mänsklig, men ändå inte. Totopeden är tekniskt sett synlig, men ändå inte.


Året var 5555 år före kristus, och den fjärde månaden hade nått sin första fredag. Eftersom totopederna inte kände till almanackan var det ingen som uppmärksammande att helgen nalkades. Kanske fanns det heller ingen mening att ge glada nyheter. Totopederna hade i flera århundraden dominerat stora delar av Mellanöstern, men föregående tisdag hade man tappat sin sista belägring till Judarna. Mellanöstern har förändrats mycket sedan dessa år, och de flesta som vågar uttala sig om vad som faktiskt har hänt är eniga om att det har blivit mesigare ju längre tiden har gått.

De drygt hundra människorna från riket Totopedien som hade lyckats fly från en säker judedöd vandrade nu i öknen, utsvultna och borttappade. Överallt syntes bara sand.

-Vi kanske skulle gå tillbaka till Judarna och be om slavjobb, sade en äldre kvinna.

-Aldrig! Totopederna kommer åter regerna dessa länder, tids nog. Vi måste bara fokusera på populationsförbättring några sekel först, svarade alfahanen, som ironiskt nog hette Alfahanen, som ännu mer ironiskt betyder "Den slutgiltiga härskaren" översatt till svenska. Fyra totopeder hade redan blivit avrättade när de hade insett ironin och fnissat till, så ingen gjorde det längre. Totopederna fortsatte sin vandring, som tyvärr inte ledde någonstans dit man vill. Öken väntade dem.

Dagar gick, nätter kom. Många föll, några reste sig. När endast fyrtiofem totopeder fortfarande var i livet trampade Alfahanen snett och alla stannade. Alfahanen försökte förklara sig och sa att han hade trampat på en magisk lampa. Den var osynlig så ingen annan kunde se den.

-Jag kan se den, sade någon och pekade.

Alla blickar låstes bakom Alfahanens fötter och till allas stora förvåning - och allra mest Alfahanens förvåning - låg där en lampa.

-Gnid den, det kan finnas en ande i den, ropade flera röster som nu hade återfått hoppet om livet.

-Var inte löjliga, svarade Alfahanen. Vad tror ni ska hända? Tror ni att det kommer komma ut en blå ande och säga att vi har rätt till tre önskingar? Alfahanen himlade med ögonen och gned lampan. Ut kom en blå ande.

-Tack för att du släppte ut mig. Du har nu rätt till tre önskningar, sade anden i samma tonläge som Alfahanen nyss hade använt.

-Dra på fan, viskade de fyrtiofem totopederna i kör.

-Önskningarna ska gälla er alla som grupp, men den som gned min lampa är språkrör. Säg till när ni har bestämt er.

Totopeder är giriga. Nästan alla glömde sina hungriga magar och skrek att de ville önska sig guld och diamanter. Alfahanen tänkte dock steget längre - han var trots allt alfahane - och förklarade att pengar är svåra att använda om man har dött av svält. Vi måste först önska oss mat och rädda våra liv. Om det blir önskningar över så önskar vi pengar. Nästa tanke som slog Alfahanen var att om de skulle önska sig mat för att överleva, varför inte önska sig odödlighet istället?

-Ande, jag har beslutat att vi vill ha evigt liv.

-Er önskan är min lag, svarade anden.

Ingenting hände.

-Är vi odödliga nu? frågade en kvinna längst bak.

-Ja, svarade anden.

Kvinnan högg sig i huvudet med en kniv och nickade belåtet. De var faktiskt odögliga. Smärtan hade de dock kvar. Höga skrik skreks.

En senil, benlös man som på sexton olika mirakulösa sätt hade lyckats överleva ända hit skrek ut att han inte tänker leva såhär i all oändlighet, och gruppen höll med om att det var taskigt. Dock kunde inget göras åt saken i efterhand, så man grävde ner gubben i sanden för att slippa hans tjat. Han ligger där än idag.

-Jag är fortfarande väldigt hungrig, konstaterade Alfahanen.

Alla totopeder kände efter i magarna igen och de var utsvultna. Vem vill leva en evighet i hunger? Totopedernas snåla sida kröp fram igen och Alfahanen blev kallsvettig när han insåg hur mycket pengar de skulle bli tvungna att spendera på mat, med tanke på att de kommer leva för alltid.

-Ande, gör oss för alltid mätta, ropade Alfahanen.

-Er önskan är min lag.

Alla blev mätta och belåtna.

-Varför önskade vi oss inte pengar den där gången? frågade någon. Mat kan man faktiskt köpa för pengar, och allt annat också för den delen. Jag röstar för att vi önskar oss total rikedom nu så vi inte missar möjligheten!

Alla jublade. Alfahanen insåg logiken i detta och vände sig mot anden igen.

-Ande, gör oss rikast i världen.

-Er önskan är min lag.

Alla totopeder blev av med de få värdefulla saker de bar med sig. De som bar dyra kläder blev nakna.

-Något gick fel nu tror jag, sade Alfahanen.

-Inte alls. Ni önskade er total rikedom, och det innebär två saker. Den första är att man tappar allt begär efter rikedom, vilket ni nu har gjort.

-Det har du rätt i. Jag känner ingenting längre. Vad är den andra saken som ingår i total rikedom?

-Att alltid ha färskt bröd att plocka ut ur ugnen. Tyvärr har ni ingen ugn.

-Vad ska vi med bröd till? Vi är evigt mätta.

-Jag ifrågasatte inte logiken i era önskningar, ifrågasätt inte logiken i mina metoder. Jag tror jag är klar här nu, förutom en sista sak. Det finns en hake.

-Hake?

-Ja, ni kommer att byta utseende och bli så fasansfullt fula att det är fysiskt omöjligt att titta på er.

Totopederna tittade på varandra i förvirring, och en sekund senare flög alla runt i ett kaos av gräsligt fula människor som inte lugnade sig förrän alla låg så långt ifrån varandra att de inte kunde se någon annan. I sanden där de hade grävt ner den senila gubben exploderade marken upp i luften eftersom gubben var nergrävd så att han såg sina armar. Det är svårt att föreställa sig exakt hur fula totopederna nu är, men det är oviktigt eftersom det är omöjligt att se dom.

Det tog flera timmar innan någon hade förstått att de måste blunda eller titta åt ett annat håll för att kunna gå nära varandra. När de väl lyckats organisera sig sade Alfahanen åt alla att ställa sig i ett led efter honom och lägga händerna på varandras axlar. I flera år irrade totopederna runt i öknen, odödliga och mätta, men med ett frustrerande behov av att baka bröd.

De fyrtiofyra totopeder som inte ligger gömda i öknen är aktiva än idag, och de träffas en gång om året med ögonbindlar. På det årliga mötet planerar de för det kommande året, och bestämmer vem som ska verka var. Totopederna har funnit en stor kärlek i att lura andra människor, och därför gör de inbrott i hus och flyttar på saker, ett fenomen som vanliga människor kallar "att tappa bort något".

Nu vet du hur det verkligen ligger till nästa gång du inte hittar mobilen.

/Adam Pralininen

Igår spelade jag upp Fyra bugg och en cubacola för att visa för de vänner som närvarade. Jag visade förstås inte musiken , man kan inte ta på den eller se den. Men vad gjorde jag då? Introducerade kanske. Jag kom i alla fall att tänka på det härliga konfalägret på snäckan. Har tänkt på det idag när vi visade Jalle Mokollen. Tänkt på de två tvillingarna som kokade ödlan de hade ittat på promenade, på Thom som slog sönder handen i rätten och kom tilbaka med gips, på rädslan när vi skojjade med ledaren som blev arg och rädd. Jag tänkte på midsommarnatten när vi flyttade Orvars veteranbil och ersatte den med en leksaksbil, om det fem meter höga möbeltornet brevid flaggstången med Hammarbyflagga. Jag tänkte på när fredrik hade filmat våra hyss hela midsommarnatten och hur smart han verkade vara. Kom och tänka på karaktärerna Robin Williams spelar i Döda poeters sällskap och Good William hunting. Fredrik och de var lika.

Jag glömmer saker när jag inte stänger intrycksreglaget. Måste göra det ibland och komma ihåg personer, saker och händelser. Komma ihåg alla gånger jag har spelat risk till in på natten även fast klockan bara var 9 och man var barn. De gångerna man visat att man är en dålig förlorare men inte erkänt det.

Ikväll blir det kyckling och risk och jag ska inte vara dålig förlorare för jag ska vinna och jag ska öppna intrycksventilen.

Livet är så fullproppat med händelser och saker och events och händelser att jag knappt har tid att skriva blogg. Tråkigt tycker många, men jag råder alla läsare att gå bakåt i tiden och läsa om några adamochelias-klassiker. Samtal 1-4 är självklara höjdare, liksom samtliga inlägg som rör Kniv-Einar.

För att sammafatta dagen kan orden tacos, film, och snygga kläder användas. Detta kommer dock inte ske, då jag hatar sammanfattningar. De är förvirrande.

/Örnen

Solen sken. nu är den nere. Jag har öl och vänner och är lycklig men nånting saknas. Människan är aldrig nöjd, inte jag i alla fall. Kom på en bra punklåt. Refrängen: För full för att föda. Kommer på sånt ofta men denna var outstanding.

/Ödlan

Sen jag och Ödlan började jobba ihop på Jotun har vi haft många olyckor med färgburkar. Ofta finner vi oss själva på golvet med kraftvast och papper i hand och tvättar bort 10 liter färg. Detta hände inte idag och vi torkade det oslagbara rekordet 0 liter färg. Underbart. Tyvärr hände andra grejer.

Jag hade märkt cirka 30 burkar med fel streckkod, vilket är ungefär så illa som det låter. Burkarna hade redan tagit hissen ner till packeteringen, och jakten fick börja. Nere på packeteringen sa dom åt mig att gå till "rampa". Jag hade aldrig varit där förrut. Jag visste inte var det låg. Jag hade aldrig ens hört ordet. Sprang genom en dörr och vips stod jag där i ett avlångt med bananformat rum som bestod av rullband som ledde färgburkar, packade 3x5x3, och en stor maskin som burkarna ska in i och få plast runt sig, för att sedan fraktas till affär.

Runt hörnet ser jag mina felmärkta burkar rulla fram i lagom tempo. Jag vrider huvudet och inser att om cirka en halv minut kommer mina felmärkta burkar vara i den stora maskinen, och paniken slår till. I det avlånga men bananformade rummet svettas jag demidekk när jag går i sidled och sätter nya streckkoder på färgburkar. Efter några burkar inser jag att det kommer bli svårt att komma åt de burkar som står i mitten av högen. En tiondel senare slår jag huvudet i en vägg, och mina felmärkta - fortfarande ganska många - burkar åker lugnt och fint in i maskinen.

"Det här är inte bra" tänker jag. Plastinslagaren åker ner över mina burkar och jag börjar leta lösningar. "Nödstopp, nödstopp, var fan är nödstopp?" Slänger mig runt ett hörn och hittar en röd knapp. Maskinen stendör och en lampa börjar blinka ovanför. Nu står mina burkar där i maskinen och jag kan inte komma åt dem. Gick tillbaka till packeteringen för lite goda råd, och de sa att "rampa" är ett rum efter plastmaskinen, så jag går dit och möts av en truckförare som sett nödstoppslampan blinka och till sin förtvivlan inte hittat någon armlös person att rädda. Hur som helst gjorde han det klart för mig att man inte ska trycka på nödstopp i onödan. Mina burkar rullar ut i rampa och jag får märka om dem i lugn och ro, med undantaget av Björns apvrål.

/Örnen

Generellt sett gillar jag nog inte bloggar eller bloggare som bara skriver generella historier på ett generellt sett. På ett generellt sätt kan jag däremot förståd de, eller jag måste gör det eftersom det generellt sett är dumt att ogilla något man själv gör. Det är lätt att generalisera andra och glömma sig själv.

Terror berättade nyss motvilligt att när den gick på dagis trodde den att när man hade vilostund så gick en hel dag. Det blev ju mörkt. Därför trodde den att den sov varannan natt på dagis och varannan hemma. Dennes analyseringsförmåga var nog inte utvecklad då man i mer vuxen ålder skulle förståt att man är på dagis på dagarna. Ord. Det roligaste är inte händelsen eller tanken utan att den verkligen inte ville att jag skulle skriva det här på bloggen. Roligt var det ju inte men det behöver det inte för att vara roligast.

När Örnen firade jul hos sin farmor och farfar när han var liten var det förutom de också mamman och pappan och systern där. Han trodde då att farmor och farfar hade fått mamma och pappa och mamma och pappa hade fått Örnen och syrran och att de då senare skulle få en pojke och en tjej och så vidare. Det konstiga är att han trodde att hans mormor och morfar var föräldrar till hans farmor och farfar. Rörigt, jag vet. Konstigare blir det när man konstaterar att hans farmor och farfar är äldre än hans mormor och morfar. Barn.

Till alla mammor där ute: vi mår bra, har torkade lister, dammfritt golv, rena och bäddade sängar, äter mycket grönsaker, bakar eget bröd och går barfota.

/Ödlan

Det har varit dårlig (norska) aktivitet här på bloggen senaste tiden men nu är det tisdag. Det beror på att terror kommer (presens) till stan och Ödlan vill separera för att han hade träffat någon annan. Nu bor de ihop och jag bor själv, alldeles själv. Pratar lite med en man jag hade kontakt med i Sverige och vi ska uppgradera våran relation till sambos. Kan tro att det kommer bli gnska å nice.

Det har hänt mycket saker på jobbet idag. Händelserna är nog i och för sig färre än vanligt då antalet producerade boxar var lågt. Däremot hände det en ansenlig mängd andra saker runt oss och maskinen vilka kanske kan förklaras med min postiva kommentar endast två timmar in på arbetsdagen. Dumt. Tre timmar in på arbetsdagen får vi en ny tank vilket gör att jag måste justera hela maskinen för att den ska passa till de nya burkarna som inte ännu är färgburkar. Det sista man gör innan man sätter på maskinen är att öppna röret från pumpen till maskinen. Ett massivt tryck hade uppstått i pumpen, hur vet jag inte men när jag öppnade slangen och släppte på tryckte uppsökte en hastig färgexplosion rummet. Allting stannade upp. Någon sekund. Några. Kanske en minut. Maskinen stannade lika länge som det tog för oss att grnomföra en tvättning en städning och en tvagning.

Senare fick jag mot min vilja lära känna Björn. Man hör inte vad han säger, han skriker och han vet allt(?). Det var samtidigt som maskinen krånglade för sjunde, kanske åttonde, i alla fall sista gången och locken inte satt på. Jag orkade inte mer och började gråta. Folk kom och tröstade mig men deras norska röster sammansvärjades till en ändå gröt av olika frekvenser. Jag gick hem och sov. Vet inte hur många dagar, bryr mig inte..

Imorgon kommer en förklaring till och svaret på den stora frågan. Missa inte det.
//Ödlan

Det regnade igår när vi jobbade som hårdast med att torka upp färg från golvet så vi missade det. På hemvägen var marken blöt, på vissa ställen fuktig och på andra ställen där träd skyddar marken var den torr. 8.00. Marken och omgivnigarna är torra så långt ögat kan se. Det blir inte så långt. Förkylningen sitter i och ögonen är svåröppnade nu på morgonen.

Dessutom tog en skum konversation form förrut:

Örnen: Fick du mitt SMS förrut?

Ödlan: Nej jag har tappat bort min mobil, har förlagt den på mitt rum.

Örnen: Det är vad du tror, men i själva verket är det Totopederna som har slagit till.

Ödlan: Totopederna?

Örnen: Måste dra, hepåre!


/Ödlan

På dagen innan igår fick jag ett klagomail utav Steinar. Det var inte riktat enbart till mig utan också till de andra i kollektivet. Han skrev att han hade besökt lägenheten och var missnöjd över det sanitära läget. Det var jag också. Jag började damsuga när jag på kvällen kom hem efter en heldag i Adams soffa där vi spelade Football Manager 07, sov och tittade på den lysande eftermiddagen på Tv2 Zebra som innehåller bland annat South Park, MacGyver och Baywatch. Jag började dammsuga och tog mig igenom allrummen, köket och toaletterna. Kinesen, Du Pei kom ut. Han såg chockad ut men hade ett lätt leende på läpparna. Han hade inte sett mailet från Steinar. Han kanske bara sa det för vad jag erfar är inte han den renaste asiat jag har träffat.

Jag sa åt den i Norge relativt korta men i sitt hemland ungefär medellånga kinesen att han kunde städa ett av badrummen. Han stog som stilla. Det verkade inte som att han förstod. Man har inte det största ordförrådet på engelska och jag blev som stum. Jag hoppades att han förstod tills jag idag tillträdde hemmet efter det jobb jag nu inte hatar på grund av att min vän Örnen nu mera jobbar på samma skift och gick relativt sakta in på toaletten och märkte att den och duschen var rena för första gången jag kom hit. Skönt!

Nu behöver inte Steinar hyra städerskor och lägga på kostnade för de på våran hyra. Känns bra.

Innan ungefär klockan halv sex hade inte jag tänkt på hur stort universum är. Nu är jag förbryllad, imponerad och ifrågasättande (som vanligt).

/Ödlan

Lisa har flyttat ut. det har flyttat in en ller två nya. Nån har duschat i tre kvart nu och jag började då fundera över hur duschar kan bli orena. det ända man gör är ju att göra rent de. Örnen flyttar nu och jag hjälper inte till. Känns jobbigt. vad ska jag göra i det här stora, nästan enorma rummet själv? fast imorgon kommer inte Anton och veckan efter kommer Terror och det börjar helt enkelt ramla hit lite folk. Kul!

Jag vet inte om reklamen är kvar under detta inlägg. Det är/har varit en reklam för WWF. Pandor och grejer. Jag blir så jävla trött på såndant där. Varför kämpa för djur när inte människor har samma chans. Endel har inte ens en chans. Absurdum!

/Ödlan

Om ni har sett filmen the hangover så kanske ni vet vad jag snackar om. Jag och elias har försökt karlägga nattens bravader men det går inte väldigt bra. Det här är vad jag MINNS, så detaljerat och sammanhängande som möjligt.

Vi tog några öl. Och några till.
Johannes och Sandra anlände.
Vi öppnade Captain Morgan.
Elias träffade kinesen i köket och han sade "You have many freinds". Vi var 4 personer.
Vi var inne på Play.
Jag försökte köpa nåt i baren, men hade inga pengar med mig. Det gick åt helvete.
Vi blev nekade på Kaktus.
Vi var hemma hos kille som vi träffade utanför Play. Han såg ut som Gollum.

Vi vaknade i morse.


Lite ihopsamlad information kan också vara kul att publicera.

SMS: (jag har absolut inget minne av detta)

Till Jalle, 01:41
"Ring igen"

Från Telenor, 01:44
"Din ringesaldo er under 15 kr."

Till Jalle, 01:50
"Fuck it all. Sperma. Adam"

Till Jalle, 02:15
"0046 707208527"
(Vems jävla nummer är det? Och varför skickade jag det till Jalle?)

Från Jalle, 02:20
"Vill du veta får du ringa."

Samtal: (absolut inget minne här heller)

01:40 Från Jalle....


Elias fick i morse (09:41) SMS utav Linda, det löd som följer:

"Godmorgon, hur är läget? har du det här numret på heltid nu? Ville adam något spec inatt? :) Kram"



Eftermatten blev att titta på Elias samtal, och mycket riktigt hade Elias mobil (som jag gick runt med på Play och otroligt nog inte tappade bort) ringt till Linda 02:26. Jag hade tydligen också ringt till Jalle, 02:25 och missat ett samtal från Jalle, 02:23.

/Örnen


Såhär kan det gå när Örnen är apradar.

Vad fan i helvete hände igår? Varför är min jävla garderobsdörr inslagen? Det är bara ett stort hål i dörren nu.... Vad hände med bru(g)den som var på mitt rum igår? Varför ligger det en nästan tom bag in da box under örnens säng? Varför ligger det en nästan tom rom där också? Det finns fan inga jämförelser med det här alltså... Hur många gånger försökte Örnen komma in på Kaktus, där vi vet att det är 20? Varför tog vakten Ödlans öl? Och varför försökte han hålla fast vid den, så att han ramlade som ett träd? Varför pratade vi med Anton på skype i 20 minuter? Hur fan kom vi hem till en norrman (själva) som såg ut som Gollum? HUR FAN SKA VI KUNNA SPELA FOTBOLL NU?

Vad fan i helvetes jävla fan hände igår?

Hjälp mig spy någon, för vi slog tamefan ALLA rekord igår.

/Ödlan (Och lite Örnen)