Monsterdag.
Det har varit dårlig (norska) aktivitet här på bloggen senaste tiden men nu är det tisdag. Det beror på att terror kommer (presens) till stan och Ödlan vill separera för att han hade träffat någon annan. Nu bor de ihop och jag bor själv, alldeles själv. Pratar lite med en man jag hade kontakt med i Sverige och vi ska uppgradera våran relation till sambos. Kan tro att det kommer bli gnska å nice.
Det har hänt mycket saker på jobbet idag. Händelserna är nog i och för sig färre än vanligt då antalet producerade boxar var lågt. Däremot hände det en ansenlig mängd andra saker runt oss och maskinen vilka kanske kan förklaras med min postiva kommentar endast två timmar in på arbetsdagen. Dumt. Tre timmar in på arbetsdagen får vi en ny tank vilket gör att jag måste justera hela maskinen för att den ska passa till de nya burkarna som inte ännu är färgburkar. Det sista man gör innan man sätter på maskinen är att öppna röret från pumpen till maskinen. Ett massivt tryck hade uppstått i pumpen, hur vet jag inte men när jag öppnade slangen och släppte på tryckte uppsökte en hastig färgexplosion rummet. Allting stannade upp. Någon sekund. Några. Kanske en minut. Maskinen stannade lika länge som det tog för oss att grnomföra en tvättning en städning och en tvagning.
Senare fick jag mot min vilja lära känna Björn. Man hör inte vad han säger, han skriker och han vet allt(?). Det var samtidigt som maskinen krånglade för sjunde, kanske åttonde, i alla fall sista gången och locken inte satt på. Jag orkade inte mer och började gråta. Folk kom och tröstade mig men deras norska röster sammansvärjades till en ändå gröt av olika frekvenser. Jag gick hem och sov. Vet inte hur många dagar, bryr mig inte..
Imorgon kommer en förklaring till och svaret på den stora frågan. Missa inte det.
//Ödlan
Det har hänt mycket saker på jobbet idag. Händelserna är nog i och för sig färre än vanligt då antalet producerade boxar var lågt. Däremot hände det en ansenlig mängd andra saker runt oss och maskinen vilka kanske kan förklaras med min postiva kommentar endast två timmar in på arbetsdagen. Dumt. Tre timmar in på arbetsdagen får vi en ny tank vilket gör att jag måste justera hela maskinen för att den ska passa till de nya burkarna som inte ännu är färgburkar. Det sista man gör innan man sätter på maskinen är att öppna röret från pumpen till maskinen. Ett massivt tryck hade uppstått i pumpen, hur vet jag inte men när jag öppnade slangen och släppte på tryckte uppsökte en hastig färgexplosion rummet. Allting stannade upp. Någon sekund. Några. Kanske en minut. Maskinen stannade lika länge som det tog för oss att grnomföra en tvättning en städning och en tvagning.
Senare fick jag mot min vilja lära känna Björn. Man hör inte vad han säger, han skriker och han vet allt(?). Det var samtidigt som maskinen krånglade för sjunde, kanske åttonde, i alla fall sista gången och locken inte satt på. Jag orkade inte mer och började gråta. Folk kom och tröstade mig men deras norska röster sammansvärjades till en ändå gröt av olika frekvenser. Jag gick hem och sov. Vet inte hur många dagar, bryr mig inte..
Imorgon kommer en förklaring till och svaret på den stora frågan. Missa inte det.
//Ödlan
Kommentarer
Trackback
