Ett tips
Jag har ett tips till alla er som inte trivs på jobbet. Tipset verkar, i första anblick konstigt, närmast psykist instabilt men efter att grundligt och praktiskt undersöka tipsets verkan kommer en sann människa uppskatta dess storhet. Edert jobb består troligtvis och förhoppningsvis i olika uppgifter. Tvättning och tvagning inräknas också i uppgifter. Uppgifter är alla rörelser du gör för att utföra jobbet men tipsets verkan förbättras av mer helhetliga uppgifter som till exempel att tvätta golvet eller att bege sig för att hämta kaffe.
Tpiset.
Inför varje sak du gör eller åtminstone de sakerna din hjärnas fantasi begränsar dig till döper du uppgiften till ett lämpligt fyndigt och rationellt namn. Jag har den senste veckan brukat engelska och ibland krigsinspirerade namn som operation rationalisation då jag testade att ställa in maskinen på ett nytt, banbrytande och för övrigt lyckat sätt, untouchable office när jag skulle tvätta maskinen i dess inre belägenheter där man vikt som ett K fösöker skrubba bort färgfläckar eller non-gravity activity när jag skulle peppa mig själv inför ett dussin tunga lyft.
Således går det förstås att ange svenska namn eller kattinspirerade. Det finns inga gränser.
Förresten åker jag till chamonix om typ en månad och stannar där i 45 dagar. Just being awesome all the time.
Tpiset.
Inför varje sak du gör eller åtminstone de sakerna din hjärnas fantasi begränsar dig till döper du uppgiften till ett lämpligt fyndigt och rationellt namn. Jag har den senste veckan brukat engelska och ibland krigsinspirerade namn som operation rationalisation då jag testade att ställa in maskinen på ett nytt, banbrytande och för övrigt lyckat sätt, untouchable office när jag skulle tvätta maskinen i dess inre belägenheter där man vikt som ett K fösöker skrubba bort färgfläckar eller non-gravity activity när jag skulle peppa mig själv inför ett dussin tunga lyft.
Således går det förstås att ange svenska namn eller kattinspirerade. Det finns inga gränser.
Förresten åker jag till chamonix om typ en månad och stannar där i 45 dagar. Just being awesome all the time.
Dro
Rödtjutsfläck är ett trevligt ord på en otrevlig sak.
Norilsk
Jag blev som Örnen nämnt kvar i Sanbdefjord. Det känns bra. Endel till exempel Örnen ser det nog som ett misslyckande att jag stannade och de på Jotun (mitt nygamla jobb) säger att jag kommer bli kvar där i 40 år. Det tror inte jag dels för att man troligtvis inte kommer göra färg i Sandefjord om 40 år och dels för att jag börjar plugga i höst.
Nu jobbar jag treskift på samma jobb som jag och Örnen jobbade på i Somras. Jag har i princip samma uppgift. Man skulle kunna kalla mig maskinförare. Treskift betyder att jag jobbar 06-14, 14-22 och 22-06. Det sistnämnda gäller nu. et är första gången jag jobbar natt och jag måste säga att jag lever i många dröm. Uppe hela natten, sover halva dan och ledig varje kväll. Trivsamt!
På tal om föregående inlägg, när man tittar närmare på google maps ser man att den av Örnen visade vägen inte alls är ensam av sitt slag. Den är en i mängden, en stor mängd. Jag vet inte om jag tidigare har behandlat min stora förtjusning för Sibirien men det är faktiskt ett av de få ställen jag vill besöka. Jag har hittat en stad som ligger långt norrut. Den heter Norilsk. Det bor tvåhundratusen människor där och det går heller inte att åka bil från världen dit. Inte enligt Google maps i alla fall. Någon som är sugen på att ta en tripp dit när sommaren så sakta börjar nalkas?
Ryss
Hög tillgänglighet i centrala Ryssland.
/Örnen
Kedjan
En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk. Så sant som det var sagt. Kedjan som dyker upp i mitt huvud består av tvåhundrafemtiotusen kopior av Dolph Lundgren och håller armkrok i syfte att behålla Europa och Amerika på ett stabilt och prisvärt avstånd. Någonstans i mitten av denna kedja hänger jag, fullständigt felplacerad. Mina fötter når inte en ner till marken, eller sjöbotten, eller vad det nu är Dolph-kedjan står på. Jag tittar lite på de andra och försöker få ögonkontakt med min granne till höger.
”Hallå, jag har ett förslag till er grabbar. Vad sägs om att vi bara släpper taget och låter kontinenterna mötas på andra sidan jorden? Jag börjar bli svettig under armarna.”
”Går inte”, svarar Dolph. ”Asien är i vägen, och vi har ett mycket förmånligt avtal med Bruce Lee. Kedjan stannar.” Jag tittar åt andra hållet, Dolph till vänster nickar instämmande.
”Okej, det kan jag förstå,” svarar jag förstående, ”men vad sägs om att vi tar en kort paus bara? Ni till höger tar en solsemester i Spanien, och ni till vänster en shoppingweekend i New York. Sen möts vi här på mitten igen innan kontinenterna glidit isär för långt, fast utan mig i mitten.”
”Hur ska vi kunna återförena kedjan med en person mindre om avståndet har ökat?” kontrar Dolph.
”Jag kan hitta en mycket bättre ersättare under pausen. Vad säger ni?”
”Vi måste hålla en omröstning först.”
”Javisst!” säger jag med hopp om att få komma loss vilken sekund som helst. Jag klarar inte trycket längre. Dolph tittar på nästa Dolph.
”Röstning om huruvida vi ska ta en paus är på gång. Skicka vidare.”
Jag dör av inre blödningar. Dolph diskuterar armhävningar med sin granne.
Vad vi har lärt oss av ordspråket är att även den mest obetydliga individ kan förstöra det roliga för den hela massan, och att det är bäst att ta avstånd från allt man kan så fort man kan, innan man blir syndabock. Det handlar om inställning, liksom.
Du kanske tycker det var lite mesigt att inleda med en klyscha förresten. Jag håller med fullständigt. Totalt ryggradslöst. Vi ska dock akta oss för att kasta sten i glashus. Låt istället den som är fri från synd kasta första stenen. (I'm on fire!)
Ordspråk och klyschor används av en anledning. De är roliga. Från början var de med all sannolikhet tänkvärda och användbara, men när mänskligheten slutade tänka – någon gång runt milleniumskiftet – föll dess användbarhet tillsammans med människorna. Att till exempel prata om att kasta sten i glashus (eller snarare att inte göra det) väcker den fjortonåriga vandalen i mig. Ge mig en sten, och helst insidan av ett normalstort och ganska dyrt växthus att kasta den på, för jag har just idiotförklarat hela mänskligheten och använt mig själv som exempel. Score!
/Pralininen
Ps.
DDG= DU DISKAR, GUBBJÄVEL!
Ds.
”Hallå, jag har ett förslag till er grabbar. Vad sägs om att vi bara släpper taget och låter kontinenterna mötas på andra sidan jorden? Jag börjar bli svettig under armarna.”
”Går inte”, svarar Dolph. ”Asien är i vägen, och vi har ett mycket förmånligt avtal med Bruce Lee. Kedjan stannar.” Jag tittar åt andra hållet, Dolph till vänster nickar instämmande.
”Okej, det kan jag förstå,” svarar jag förstående, ”men vad sägs om att vi tar en kort paus bara? Ni till höger tar en solsemester i Spanien, och ni till vänster en shoppingweekend i New York. Sen möts vi här på mitten igen innan kontinenterna glidit isär för långt, fast utan mig i mitten.”
”Hur ska vi kunna återförena kedjan med en person mindre om avståndet har ökat?” kontrar Dolph.
”Jag kan hitta en mycket bättre ersättare under pausen. Vad säger ni?”
”Vi måste hålla en omröstning först.”
”Javisst!” säger jag med hopp om att få komma loss vilken sekund som helst. Jag klarar inte trycket längre. Dolph tittar på nästa Dolph.
”Röstning om huruvida vi ska ta en paus är på gång. Skicka vidare.”
Jag dör av inre blödningar. Dolph diskuterar armhävningar med sin granne.
Vad vi har lärt oss av ordspråket är att även den mest obetydliga individ kan förstöra det roliga för den hela massan, och att det är bäst att ta avstånd från allt man kan så fort man kan, innan man blir syndabock. Det handlar om inställning, liksom.
Du kanske tycker det var lite mesigt att inleda med en klyscha förresten. Jag håller med fullständigt. Totalt ryggradslöst. Vi ska dock akta oss för att kasta sten i glashus. Låt istället den som är fri från synd kasta första stenen. (I'm on fire!)
Ordspråk och klyschor används av en anledning. De är roliga. Från början var de med all sannolikhet tänkvärda och användbara, men när mänskligheten slutade tänka – någon gång runt milleniumskiftet – föll dess användbarhet tillsammans med människorna. Att till exempel prata om att kasta sten i glashus (eller snarare att inte göra det) väcker den fjortonåriga vandalen i mig. Ge mig en sten, och helst insidan av ett normalstort och ganska dyrt växthus att kasta den på, för jag har just idiotförklarat hela mänskligheten och använt mig själv som exempel. Score!
/Pralininen
Ps.
DDG= DU DISKAR, GUBBJÄVEL!
Ds.
