adamochelias

Jag har bestämt mig för att lämna Sandefjord. Kanske för gott. Jag trodde dock aldrig att det skulle kännas så vemodigt. Min mamma säger att man måste bo på ett ställe i ett halvår för att riktigt känna sig hemma, och nu precis ett halvår efter jag kom hit flyttar jag hem. Den Svenska hufvudstaden nalkas men när jag tillträder den är fortfarande oklart.

Det här med julklappar och överkonsumtion har retat mitt tankesätt den senaste tiden. Jag har den senaste tiden stått för att man inte ska konsumera mer än vad man behöver för att då kan någon annan ha det istället. Någon som verkligen behöver det. Varför ska man köpa den där t-shirten? Blir jag lyckligare då? Är den viktig för mig? Och framförallt, är den viktigare för mig än vad mat på bordet är för någon annan. En klok människa kommer förstås fram till att det inte är värt det. Men varför tänker vi inte på det oftare? Solidaritet!

Jag har avsagt mig julklappar, både att få och att ge därför att jag inte accepterar att vi köper onödiga saker till varandra istället för att ge folk i tredje världen en chans till ett vad vi kallar liv. Min julklapp i år ska jag köpa på unicef.se och det tycker jag att du också ska göra!

/Ödlan